I mitten av 1900-talet, med ökningen av antalet bilar och den accelererande urbaniseringen, ökade förekomsten av trafikolyckor avsevärt. Detta fenomen har väckt stor oro för trafiksäkerhet runt om i världen, och länder har insett det akuta behovet av att utveckla ett enhetligt trafikskyltsystem för att minska missförstånd och olyckor orsakade av inkonsekventa skyltar.
Undertecknandet av Wienkonventionen om internationell vägtrafik 1968 var en viktig milstolpe i detta arbete. Konventionen syftar till att stärka det internationella samarbetet inom trafiksäkerhet och utveckla enhetliga trafikregler och skyltstandarder för att förbättra säkerheten och effektiviteten i väganvändningen. I detta sammanhang är triangel varningsskylt erkändes officiellt som ett varningsskylt, som symboliserar en varning för potentiell fara. Konventionen föreskriver att triangelvarningsskylten ska ha en röd kant och en vit bas för att säkerställa hög synlighet i olika miljöer.
Designkonceptet för triangelns varningsskylt är baserat på den mänskliga psykologins svar på visuella stimuli. Rött förknippas vanligtvis med varningar och faror, och triangelns skarpa form kan snabbt dra till sig uppmärksamhet. Denna design säkerställer att förare snabbt kan identifiera och reagera när de ställs inför nödsituationer, och därmed effektivt minska olycksfrekvensen.
Det internationella samfundet ökar också sitt krav på standardisering av trafikskyltar. Trafikrörligheten ökar, vilket gör resor över gränserna vanligare. För att säkerställa att förare från olika länder kan förstå trafikskyltar på utländska vägar utan hinder, är de enhetliga standarderna för triangulära varningsskyltar särskilt viktiga. Genom standardisering kan förare snabbt anpassa sig till vägar i olika länder och därigenom förbättra körsäkerheten.
